Träning- Varför är det så svår att vara långsiktig?

Jag är en analytiker och planerare. När min sambo säger "vi spontanköper det" är det alltid nästan jag som drar i handbromsen och säger: "vänta lite, vi måste tänka igenom detta".
Med det sagt:
På det finansiella planet har jag en plan. En plan som levs och efterföljs i det mesta jag gör. Avskrivningstid (användningstid) beräknas, avgifter jämförs, utdelning och avkastning spåras.

Men på träningsfronten ser verkligheten annorlunda ut. Där är jag mer av en drömmare, en visionär som många (all för många?) gånger tänkt i banorna av hur härligt det vore med en riktigt välsvarvad kropp. Hur ser verkligheten ut då? Jag skulle nog av många anses smal, men jag vet att med ålder kommer visdom, samt extrakilon. Det kaloriintag som inte syntes som 20-åring sätter sig nu direkt på magen. Logikern inom mig säger att om det skall bemötas detta behövs.... just det, en plan!

Dock har jag aldrig lyckats vara långsiktig i min träning, utan jag är att betrakta som en klassisk periodare. Just nu håller en sådan period på att ta slut. Den blev kort, från tillbakakomsten från sommarsemestern tills nu på fredag, innan vi skall åka till Spanien. En period på 6 veckor. Jag har försökt att premiera träning och regelbunden, samt nyttig kost, för att maximera mina resultat. Jag har mätt och vägt mig och kommer på fredag stämma av resultaten.

Utan att ha genomfört utvärderingen ännu, så vet jag att jag lyckats. Varför skall det vara så svårt att uppnå långsiktighet i träning, när det går att göra det så bra på kort sikt? Varför kan det inte vara lika lätt som inom ekonomin och sparandet?

Jag tror svaret på frågan för mig ligger i att träningen och kosten behövs underhållas (hålla sig till planen) hela tiden, varje dag, dygnet runt. Ekonomin är mer ett mindset och en överblick som inte behöver vara på daglig basis.

Vad tror du?

Mvh Mr O

Vad är träning?

På den här bloggen kommer vi att varva ekonomi med träning. Under ett tag har det varit kanska dåligt med just träning från min sida och då menar jag sådan träning som normalt betraktas som träning. För mig har träning alltid varit tex löpning, cykla MTB, åka skidor både utför och på längden samt gymträning. Men frågan är om jag inte är lite hård mot mig själv och kanske är det så att jag har en del träning som faktiskt kan betrakta som någon slags alternativ träning.

Förra helgen ägnade jag flera timmar åt att ta upp en trärot. Jag bände, drog, sågade, grävde och högg för att få upp roten som hade flera lager rötter. Efter flera timmars slit, fördelat på några dagar, så var roten uppe och det var dags att såga upp roten för att transportera den till soptippen då roten var för stor och tung för att hanteras i ett stycke. När helgen var slut kände jag mig rätt mör i kroppen.

Under den senaste veckan har jag lyckats få till två löppass och målet är tre men idag när det var dags att ta det tredje passet så var jag åter igen ganska mör. Vadan denna trötthet?

När vi tog över vårt hus hade trädgården förfallit och vuxit igen totalt varför vi har ägnat mycket tid till att gräva, rensa och klippa, allt för att få fason på trädgården. En del av gräsmattan, ca 8 kvm, har varit upphöjd ungefär som om det är ett gammalt odlingsland. Här har det vuxit lite allt möjligt och det har varit väldigt ojämnt så man har bara kunnat röja med trimmer. Just den här området har fått lite kärlek under helgen. Jag har hyvlat av det översta lagaret som bestod av ogräs och mossa mm. Därefter påbörjade jag att kräva upp det gamla landet och jämna ut det så att det fick samma höjd som resten av gräsmattan. Jag är inte klar men jag har fått en bra start. Ryggen, armarna och händerna värker och istället för att springa så tog jag det piano.

Under två helger har jag därmed gjort det man tidigare kallade för hederligt kroppsarbete och det måste vara att betrakta som träning. Jag hade inga fina trikåer på mig och inga färgglada skor, utan ett par slitna jeans och gummistövlar. Trots det blev jag trött och skippade "vanlig träning".

Hur ser ni på träning?

//Mr C